Bödelstaxa Anno år 1736

 

Bödelstaxa
År 1736

 

För halshuggning.

5 Daler
Särskilt för handens avhuggande. 2 Daler
Rådbråkande* och halshuggande o parterande och steglande på tvenne eller flera pålar. 15 Daler
Halshuggande eller steglande på en eller flera pålar. 10 Daler
Halshuggande och missdåres brännande å båle. 10 Daler
Upphängande i galge. 8 Daler
Kåk och hudstrykande. 3 Daler
Fördrivande utur stad eller härad. 2 Daler
Knipande med tång, var gång. 2 Daler
Brännande i pannan eller rygg med stadens eller häradets vapen för att visa att han var en missdådare. 2 Daler
Tungans avskärande. 2 Daler
Öronens avskärande. 2 Daler
Dessutom ålåg det bödeln eller bödelsknekten att prygla dårarna i dårhuset, men taxa härför är ej nämnd.
För spöslitningen vid pålen anlitades i regel icke bödeln utan en bödelsknekt från orten utförde detta, eller den länsmannen eller lagmannen utsåg härtill.

*Rådbråka=misshandla, krossa, tortera. Benen i kroppen slås sönder och av innan den dödsdömde halshuggs, därefter läggs kroppen på en stegel och huvudet hängs på en stör.

Utdrag om hur det kunde gå till vid en avrättning

Landskap: Jämtland
Tidpunkt: 4 maj 1858
Brott: Rånmord
Text: Sivert Andersson, ursprungligen från Norge, avrättades den 4 maj 1858 i Lit intill den gamla landsvägen, strax söder om brofästet vid Högbroforsen, numera Högfors. Avrättningsplatsen ligger på en tallmo där ett område avröjts från skog och en grav grävts. Intill graven stod stupstocken och där hade även byggts en koja där bödeln, vars namn var Endre Jonssen, höll sig gömd fram till själva avrättningstillfället.

En spetsgård i två led stod placerad runt avrätttningsplatsen. Från byarna och gårdarna runt omkring hade tillkallats en man från varje matlag. Männen hade order att medtaga en spetsad stör av angiven längd, två olika längder var angivna. Spetsgården bestod av två led, det främre ledets män stod troligtvis med ena knät i marken och riktade sin stör snett inåt mot avrättningsplatsen, det bakre ledet stod upp och även de riktade troligtvis sin stör snett inåt. En spetsgård var en vanlig företeelse vid avrättningar.

Sivert Andersson hade blivit dömd till döden för rånmord på en arbetskamrat. Bytet uppgick till omkring 40:-kronor. Efter mordet begav sig Sivert Andersson till Lit där han greps hos sin fästmö. Rättegången var kort och enkel. Sivert Andersson "erkände under stor ånger" sitt dåd. Straffet blev döden, genom halshuggning.

På avrättningsplatsen hade uppförts två kojor av ris, en för Sivert Andersson och en för bödeln, Endre Jonssen som efter en dödsdom för stöld hade benådats till livet mot att han åtagit sig sysslan som Rikets bödel.

Två präster samt länsman och vaktmän fanns även på plats liksom många åskådare från trakterna runtomkring Lit. Både män och kvinnor.

Ledsagad av de två prästerna, en på var sida om sig, trädde slutligen Sivert Andersson fram ur sin riskoja. Prästerna var Kyrkoherden i Lit och Komministern i Häggenås. Sivert Andersson faller på knä och ber en bön intill stupstocken, han var lugn och samlad. När han avslutat sin bön lägger han lugnt huvudet på stupstocken. Bödeln (skarprättaren) stiger fram, han är iklädd sin ämbetsmantel, en röd ankellång sådan. Han lyfter sin bila och hugger och Sivert Anderssons huvud avskiljs från kroppen. Döden var omedelbar. Domen var verkställd.

Liket lades i graven, (troligtvis med huvudet mellan benen vilket var en vanlig tradition efter en avrättning), graven skottades igen och ett litet kors av material från en ungtall restes över graven.

Avrättningsplatsen finns fortfarande kvar. Skogen har vuxit över det område man röjt av vid avrättningstillfället men en liten glänta finns och där finns ett minnesmärke i form av stockar och ett kors. Gravens exakta läge är idag okänd.