Klippt ur Bohusläningen 2005/2006.

 

 

Jubilaren
Godisautomat lördagsnöje
när Hildur Larsson var barn
Djuren gick före allt. Först skulle vi mjölka och göra klart i lagårn. Sedan var det dags att packa matsäcken och gå iväg till skolan.
 
Så berättar Hildur Larsson i Rished, Kungshamn, som fyller 90 år på tisdag. Hon är född i Askum och uppväxt på föräldrarnas gård på Rished. Sju barn föddes där.
   När Hildur var sju år avled pappan och mamman skulle ensam klara familjen. Hon hette Bernadina Amandusson och var från Malmön. Pappans bortgång innebar kärva livsbetingelser och barnen fick på olika sätt hjälpa till att klara tillvaron. Förutom mjölkning och skötsel av djuren så innebar detta att de på höst och vinter fick ge sig ut i det skogsfattiga Askum och få tag på ved att elda med.
   – Nöjena för ungdomen var enkla när jag var barn, berättar Hildur Larsson. På lördagen kunde vi gå till en kiosk där en godisautomat tilldrog sig stort intresse. Barnen lade på en tjugofemöring och ur en lucka ramlade det ner en tablettask, klubba eller chockladbit.
Till fattigstugan
– När inte barnen kunde ta hand om föräldrarna fanns det bara en plats för de gamla. Det var fattigstugan på Assleröd. Dit kom också personer som var helt ensamma.
   Hildur Larsson berättar om malmönkvinnan Emelia (Meli), som kom till fattigstugan. Hon hade blivit ensam sedan hennes syster, som hon bodde ihop med, dött. Flytten skedde mot Melis vilja. Fattigstugan var fylld så Meli fick bo i källaren i ett kallt rum med galler för fönstret.
Ont om arbete
Hildur Larsson träffade stenhuggaren Einar. De fattade tycke för varandra och som 19-åring gifte sig Hildur och Einar i Askums prästgård.
   Paret flyttade in i en lägenhet i Amhult. Einar högg i Stensjöbergen och de fick uppleva hur det var att vara nygifta när stenindustrin drabbades av lågkonjunktur. Stenhuggarna sändes ut på arbeten för arbetslöshetskommissionen. En gift man fick tjäna 1 200 kronor per år och en ogift 900.
   – Hur mycket de än arbetade fick de inte tjäna mer, förklarar Hildur.
Banknej
Tiderna ljusnade och 1936 kunde Einar och Hildur bygga ett eget hem inom gården Rished. När huset skulle finansieras ville inte ortens bank låna ut pengar till en man med ett så osäkert yrke som stenhuggarens. Banken krävde borgenärer och ingen av traktens bättre bemedlade ville borga.
   – I stället fick vi låna av privatpersoner, minns Hildur. Räntan var rimlig och Einar kunde genom hårt slit amortera av huset.
    – En tid hade vi en liten arrendegård som Einar skötte på kvällarna när stenhuggandet var slut för dagen.
   Sorgen drabbade paret när ett av deras fem barn dog bara 13 år gammalt. Orsaken var felbehandling av en läkare.
Inlåst på sjukhus
Einar är med sina 93 år pigg medan Hildur har många krämpor. Svår värk i ryggen är det värsta gisslet.
   Hildur berättar om en skrämmande upplevelse från det nutida Sverige.
   – Jag sökte hjälp för den svåra ryggvärken. Jag visste att det fanns smärtlindring på lasarettet. Remiss skrev ut och en dag kom brev att jag skulle infinna mig där.
   – När jag kom dit blev jag anvisad att gå till en viss avdelning. När jag väl kom dit låstes stora entrédörren och när jag kom till sköterskans rum låstes även den dörren. Jag började ana oråd. Det visade sig att jag kommit till den psykiatriska avdelningen. Jag med kroppsliga krämpor men med klar hjärna.
   – Jag försökte förklara att jag hamnat fel men läkare och sköterskor lyssnade inte. Smärtlindringen blev en tablett för att kunna sova. Medpatienterna var psykiskt sjuka och jag drabbades själv av svår oro. Här höll jag på att bli psykiskt sjuk, berättar Hildur vidare.
   – Först efter fem skräckfyllda dygn fick jag resa hem. Ingen beklagade att det begåtts ett fel. Jag tog kontakt med patientombudsmannen men inte heller då hände någonting. Skandalöst att något sådant kan inträffa i nutid. Efter några veckor kom ett brev där jag beskrevs som vårdkrävande.
Vacker trädgård
Makarna Larsson har levt ett arbetsamt liv, men kärleken har svetsat dem samman. Tomten har en stor trädgård som Hildur hjälpt till att vårda fram till i somras.
   – Nu orkar vi inte längre med det arbetet, säger hon och får medhåll av Einar. Sommartid kan förbiresande beskåda deras magnifika rhododendronbuskar. Till och med hällristningar finns på området. De ligger på sluttande berg där vattnet rinner och gör att de inte gror igen.
   Hildur hoppas få bo kvar i huset med sin Einar så länge som möjligt. Telefonen ringer ofta och kontakterna med familjen gör att de inte känner sig isolerade.

Terje W Fredh
familjenytt@bohuslaningen.se
0522-992 25

Fakta:
Namn: Namn: Hildur Larsson.
Bor: Rished, Kungshamn.
Familj: Maken Einar, barn, barn och barnsbarnsbarn.
Tv-framträdande: medverkade i tv-dokumentären ”Skärvor från en svunnen tid”.
Intresse: Ortens och stenhuggarnas historia.
Aktuell: Fyller 90 år 7 februari.


 

Hildur & Einar Larsson 2006                                      Vania, Elving, Hildur 1945

Syskonen Karl, Erik, Thure, Hildur, Arthur, Bertil, Johannes + grannpojken "Långe-Sven i Bergvik/Rished Hästarna Dolly, Blenda, Cheva, Vita Cheva var en snabb häst som ofta fick dra till Önna kvarn, År 1923

 

 

 

 

 







Soldatsläkterna 2 x Lifv och Anders Kraft  Stensjö

(Fr.v:)  Hilmer Lif - Anders Krafft - Ivar Lif

  

 

   Bergvik