Soldaterna på Rished

 

Dragonens utrustning i Bohusläns Regemente vid mönstring 1725.

 

Grön rock med gult foder.

Väst av bockskinn.

Handskar och skor med spännen.

Svart Halsduk.

Hatt med kokard.

Musköt med bajonett, tvenne pistoler, diverse vapentillbehör

Häst, grått sadeltäcke med gult foder då dragonerna var beridna tom 1791.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

 

 

           Att bli soldat krävde sin man, det fanns krav som var svåra att uppfylla,

 

På 1700-talet var kraven;

Soldaten skulle vara mellan 17 och 36 år (senare 25 år) vara av god frejd och ha en försvarlig kristendomskunskap.

De skulle vara fullkomliga till växt och hurtighet, friska och sunda utan dolda sjukdomar eller bräckligheter.

De skulle ha skäggväxt eller ämne till skäggväxt.

 

På 1800-talet ökade kraven med;

Minst 168 cm lång, bröstvidd av minst 80 cm och kroppsvikt av minst 55 kilo.

 

I gengäld fick de ett soldattorp som oftast var 7,2 x 4,8 meter (cirka 35 m2), ett mindre fähus med liten ladugård och i medeltal en hektar mark därtill.

Soldaten gjorde ofta ett storartat nyodlingsarbete då förhållandena var knappa.

En åker skulle ge två lass hö och varje bit jord uppodlades.

Därtill drygades ”solden” ut med ersättning av produkter i natura av rotebönderna som motsträvigt gav soldaterna vad de skulle ha. (Utsäde, mjöl, ved och liknande)

Därtill skulle bönderna hålla med tex häst vid plöjning vid bestämda tillfällen.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

                              

 

                                                             Upptåg till krig

 

Under krigsåren 1715 – 1718 härjade dansk-norska flottan under Petter Wessel Tordensköld längs bohuskusten och blev en plåga för befolkningen.

År 1716 föröddes Fisketången och Svinevik i Hovenäset av fienden. När den fientliga flottan sökte nödhamn 1717 i Kungshamn anklagades fiskarebefolkningen för fraternisering med fienden då de sålt livsmedel till dem.

Under denna tid ligger många rusthålls gårdar tomma och öde, dels på de höga skatterna och pålagorna som kriget och Karl XII lagt på befolkningen men även på pesten som härjat fritt på Sotenäset år 1717.

År 1741 tågar Bohusläns Dragoner upp mot Södermanland för att gå över till Finland och kämpa mot ryssen men freden hinner emellan.

Bohusläningarna kan åter tåga mot hemmet i orolig väntan på nästa drabbning.

Det är hårda tider för den fallna stormakten Sverige som har fiender runt om sig.

 

                                       

                                                                                Krig

 

År 1757 bryts freden mellan Sverige och Preussen och det är åter dags för Bohusläns Dragoner med Sotenäs Compagnie N:o 17 att gå i fält.

 

Kriget har varat i nästan ett år då kompaniet den 10 augusti 1758 avtågar mot Karlskrona.

Efter en vecka anländer de svenska trupperna på flottbasen i Stralsund som fungerar som en stödjepunkt för de svenska trupperna.

 

Svenska armén har redan gjort några lyckade anfall och tagit några mindre befästningar och garnisoner och i dessa placerades Sotenäs Kompani som försvarare.

150 man placeras i Wolgast och 60 man i Anklams förstad Anklamdam.

 

Genom list erövrar preussarna Anklam från Sotenäs kompani den 20 september 1758.

Bohusläningarna biter ifrån sig så pass tappert att de fick fritt återtåga.

 

Hösten gick med en del mindre fäktningar och drabbningar men i slutet av 1758 rycker en stark preussisk armé mot svenska Pommern dit den Svenska huvudarmén har återvänt efter en misslyckad marsch mot Berlin.

De drar sig bakom Stralsunds fästningsvallar och lämnar de svaga befästningarna med bohusläningarna åt sitt öde.

Den 8 januari 1759 belägrar fienden åter Anklam och efter tappert motstånd kapitulerar bohusläningarna den 21 januari och får åter fritt avtåga om de lovade att inte på ett halvår gå i fält mot Preussen igen.

De förs till ön Usedom och i juni 1759 var 180 man åter tillbaka till Bohuslän.

Cirka 100 man får stanna kvar som krigsfångar.

 

                                    

 

Kvar i Preussen som krigsfångar blir bla kornetten von Köhler och fältväbeln Westerlind vid Sotenäs kompani samt sex ”gemene soldater”, vad som händer dessa soldater vet man ej förutom i ett fall, N:o 85 Olof Dahlgren.

1784 dyker Dahlgren upp i Sverige och berättar att han tvingats in i Preussisk krigstjänst men nu vill tillbaka till sitt kompani.

Han är då 62 år och får stå kvar i rullorna tillsvidare.

Han deltar i fälttåget mot Finland 1789 med dör på hemvägen 1790.

Ett krigar-öde har fått sitt slut i ett krig som knappt nämns i historieböckerna men som ändå för med sig något idag helsvenskt;

Kriget kallas för potatiskriget då svenskarna lär sig uppskatta potatis som mat på tallriken.

 

Många hästar förloras i Preussiska kriget och detta leder till ”avhästning” och till blivande infanteri då många rusthåll i Bohuslän har svårt att ersätta hästarna.

 

1787 förklarar turkarna ryssarna krig och teaterkungen Gustav III förklarar Ryssland krig utan riksdagens vetande och mot alla författningar och bohusläningarna tågar åter mot fienden.

Han sänder flottan mot S:T Petersburg och kriget blir en stor besvikelse och slutar oavgjort.

 

Missnöjet bland befälen resulterar i stiftandet av Anjala-förbundet mot kungen.

Kungen gör en kupp i riksdagen och blir enväldig.

Detta tilltag skall dock sluta med Gustav III:s död på teatern längre fram.

 

På hösten invaderar norrmännen Bohuslän och ”Tyttebärskriget” utbryter och ett slag står vid Kvistrum.

Bohusläningarna är då vakt på Marstrands Fästning och deltar inte i slaget.

Läget är kritiskt för Sverige men stormakterna medlar och stillestånd undertecknas.

Kriget i Finland fortsätter dock.

 

I Mars 1789 får bohusläningarna de nya enhetliga blå uniformerna för hela riket och embarkerar åter krigsfartyg som styr mot Finland i september 1789.

De landsätts 13 september vid Strömsvik nära Hangö och marscherar mot Helsingfors.

Den 19 september är de framme i Helsingfors.

Den 30 september sätts de omedelbart in i striderna vid Elgsön.

300 bohusläningar stormar under höga stridsrop en skans och lyckas övermanna den starka ryska besättningen.

12 man stupar och 46 såras av bohusläningarna i de hårda striderna.

 

Därefter följer fäktningar vid Noppas, vid Ninnimäki och Keltis Baracker där 20 man stupar.

 

Sjukdomar och blessyrer tunnar ut leden och nya otränade och oövade bohusläningar ersätter och deltar i slaget vid Svensksund, många stupar och får aldrig uppleva den svenska segern.

 

Vår bekante N:o 85 Dahlgren, nu 67 år ligger anmäld som sjuk.

Skor och strumpor hos soldaterna är helt slut efter allt marscherande från Bohuslän via Stockholm och i Finland.

Soldat N:o 96 Johan Tapper från Valla Östergård i Tossene blir skjuten i låret när han står på post vid lägret i Ninnimäki.

”Gevär och bajonett blir av fienden borttagen i skogen och hans byxor alldeles sönderskurna”.

Soldat Johan Tapper dör kort därefter av sina sår eller av förfrysning.

Sex man kommenderas till kyrkogården i Anjala för att gräva en grav åt en stupad tapper kamrat.

   

 

Åren 1808-1809 är Sverige verkligen hotat.

Armén är i uselt skick.

Kriget om Finland är förlorat trots Fänrik Ståls sägner och Runebergs hyllningar.

En fransk armé hotar att landstiga i Skåne, Engelska flottan siktas vid Vinga och Göteborg och hela gränsen mot Norge ligger öppen för anfall.

 

I slaget vid Dynekilen mot Norge erhåller Fältväbeln Anders Sahlberg från Hunnebostrand med sina män medalj för tapperhet till sjöss för sitt modiga uppträdande och stridande.

En annan del av kompaniet kommer till gränsen vid Norge och deltar i fäktningen vid Bärby.

 

Det är bla här soldaten Hjelte från Rished såras i benet så pass illa ”att det blifwer styfwer”.

Han kom sedan att få en usel och liten krigspension för skadan.

Det var inte lätt att fostra en familj på pensionen, alla i familjen fick hjälpa till.

 

  Svenskarnas och Norrmänens uniformer

 

Det är nu slut på bohusläningarnas krigiska historia.

Det är dock inte slut på umbärandena, många av soldaterna skadas för livet vid bygget av Trollhättans Kanal, järnvägsbygget mellan Uddevalla och Herrljunga.

Kommenderingarna till Varbergs och Marstrands fästning är vanliga som fångvaktare och kanske stod de på vakt för de fångar som bröt sten på Bohus Malmön till fästningsbyggena.

 

 

Fred

 

Att marschövningarna inte var att leka med intygas från en berättelse från Axevalla.

 

Marschen var i stark hetta år 1858 och manskapet drevs hårt av befälen så till den milda grad

att en soldat dog av värmeslag.

En soldat drunknade under badning och en soldat tog livet av sig genom dränkning under de hårda villkoren.

11 soldater hamnade på sjukhuset varav 8 fick frisedel från det militära livet.

 

Soldaterna var ofta lite mer högljudda än folk i allmänhet.

De lärde sig att vara ”karlar” och hantera vapen och vara stolta över uniformen.

De var fostrade i disciplin och hade ofta lärt sig läsa under lång militärtjänst.

De hade saker i hemmet som de köpt ”långt borta” på regementsmöten eller  till och med krigsbyten från främmande länder.

De kunde ofta berätta mustiga historier från krig och andra främmande platser.

 

Soldatyrket gick ofta i släkter och vår släkt ”Lifv” i Stensjö har 7 kända militärer inom  familjen.

 

Det börjar med Lars Bräck No 70 som tjänar i 31 år.

 

Lars Bräcks söner;

Carl Anton Lifv N:o 125 som tjänar i 30 år

Otto Larsson som tjänar i 3 år

Johan Borg, N:o 73 som tjänar i 40 år med Vice Korprals Grad,

 

Johan Borgs söner;

Lars Ylén, No 34 som tjänar i cirka 18 år

Julianus Ögren, N:o 99 som tjänar i 20 år

Martin Dahlström, N:o 5 som tjänar i 15 år.

 

                                           

 

 

                                  Nu är de alla snart glömda.

 

Alla de som marscherade för Sotenäs Compagnie N:o 17.

Kvar finns bara namnen i vissa släkter som behållit sina anfäders soldatnamn.

 

Soldat-torpen som i många fall idag är ombyggda till sommarstugor till någon ättling av soldaten och som ofta är helt ombyggda eller merdelen av året obebodda.

 

Många torp är jämnade med marken och sly och ungskog har återtagit den mark som soldaten så hårt röjde under hela sitt hårda fattiga liv.

Åkrar växer igen, skog efterhålls inte på grund av oförstånd och lathet.

Den vackra miljö som generationer soldater och torpare har slitit för försvinner på kort tid.

 

 Ett tids-monument  och ett stort stycke kulturhistoria försvinner på grund av detta.

 

Soldaterna, korpralerna, furirerna som tjänade svenska armén under knappa förhållanden, ofta med många barn, fattigdom och umbäranden skulle vända sig i graven av vånda om de sett vad som händer många torp.

Många liv ändades alldeles för tidigt i torpen under sjukdomar, svält och hårt arbete med att bryta upp marken och försörjandet av sina stora familjer med ibland inhysta fattighjon.

Varje dag var en ny kamp för överlevnad.

 

    

 

 

RISHED  N:o 125 med ängen Stenkärr i Askum

 

 ÅR 1660

Börge Månsson Schektas räkenskaper för tyska kompanier berättar om vilka officerare och knektar som skall ha underhåll från respektive gårdar.

Det fanns hatade tyska kompanier av knektar som skövlade Sotenäsets gårdar och torp i jakt efter furage, mat och brännvin.

 

ÅR 1663

Domboken för Sotenäs berättar  att kronogården Långeland i Askum ligger öde sedan år 1660 då ett finskt regemente låg där.

Allt som finns kvar är ett gammalt hus och en liten bod.

När ett regemente huserar blir det inte mycket kvar att leva på i närheten, det mesta skövlas och stjäls för regementet och dess soldater.

 

ÅR 1667

När Sotenäs Compagnie skall sättas upp värvas  främst folk från Uppland och Östergötland.

De nya svenska herrarna litar inte på de ”opålitliga” bohusläningarna.

 

ÅR 1682

Karl XI lämnar till riksdagen ett förslag att ”ständigt knekthåll” skulle införas.

Sotenäs Compagnie N:o 17 sätts upp år 1685.

 

 ÅR 1702

Som soldater till land litade de inte till bohusläningen, men till sjöss var de dugliga och uppskattade.

Båtsmannen Anders Bryngelsson från Ödby avancerar bla till ”Siö.Leutnant” innan han blir fånge år 1717 och därefter försvinner ur rullorna.

 

 

Befälen

 

Officerarna för regementet och kompaniet hade mycket lite med att göra med rusthållen och torpen i Bohuslän.

Under 1700-talet var det vanligt att man anställde barn till officerare och andra militära befattningar som volontärer redan när barnen var i 7-8 års åldern.

Sedan fortsatte de och följde graderna uppåt för att i 20 års åldern ha över 10 års tjänst inom armén och var då mogna för ännu högre ranger.

Baksidan och nackdelarna med detta system kom tydligt fram under fälttåget i Finland 1789 då många befäl var minderåriga och befriade från fälttjänstgöring.

Det blev de äldre underbefälen som fick sköta även dessa pojkofficerares sysslor.

 

Officerarnas kunskap grundades inte på kunskap och lång krigstjänst utan ofta hur mycket barnens föräldrar hade råd att köpa militära grader för.

 

Att bli Vice Korpral eller Korpral kunde ta 10-20 år för de meniga indelta soldaterna.

Att få går Korpral-skolan var en hård skola som tog lång tid.

De flesta soldater förblev dock soldater under hela sitt långa militära liv.

 

 

*******************************************************************************************

 

 

SOLDATERNA PÅ RISHED med ängen Stenekärr.

 

 

Anders Persson Berne                                                                       1679-1689

Avsked på Generalmönstringen 9 september 1689.

”Tjent i 10 år, gammal och hafwer bruk i Västergötland.

 

 

Johan Nilsson                                                                                     16xx – 1707

”Rymdh åhr 1707

 

 

Anders Swensson                                                                                1708 –

 

 

Per Ryberg                                                                                          17xx – 1712

”Dödhe åhr 1712”

 

Olof Sandberg                                                                                       1712 – 1725

Född 1694 i Dalsland och bror till kornetten Torsten Strandfogel på Lassehaga i Lyse.

Värvad 1712 och avsked 1724.

(Gift med barn, under Rished 1718 – 1721.)

”Sandberg har brutit armen och benet och får avsked”

 

 

Halva rusthållet öde                                                                          1719

 

 

Svagt Rusthåll                                                                                    1728

 

 

Halfvor Wallengren                                                                            1725 - 1732

Född 1706 i Bohuslän, antagen 6 oktober 1725.

Kasserad vid mönstringen 9 oktober 1732 för ”tjufweri och liderlighet”

 

 

Anders Färdig                                                                                     1732 – 1737

Född 1705, antagen 10 oktober 1732, ”Rymhde 1737”

 

 

Stefan Bryggare                                                                                 1737 – 1754

Född 1715 i Västergötland, antagen 17 september 1737, död 1 juni 1754.

 

 

Anders Lundgren                                                                                1754 – 1762

Född 1736 i Dalsland och son till Torsten XX, antagen 1754.

Kommenderad till Pommern 1758 och kapitulant vid Anklam.

Generalmönstringen 18 juni 1762;

”Karlen är siuklig, har gårdsbruk, har tient i 8 år för 1 daler 16 öre samt städja.

karlen får avsked”

 

Anders Sjöman                                                                                    1762 – 1763

Född 1744 i Bohuslän, son till Sven XX.

Antagen som vargeringskarl 18 juni 1762, avsked mönstringen 1763;

”Karlen är för begången tjufvnad dömd att blifwa hängd och nu i arrest på Bohus,

härföre nu afgången i huilken rotehållaren erbjudit sig att ersätta numret med annan karl”

”Stölder med brodern Olof på norra Sotenäs, dömd till galjen”

Detta enligt domboken 1763 under Prästgärde i Tossene.

 

 

Rasmus Qvick (Frisk)                                                                        1769 – 1783

Född 17753 i Bohuslän, antagen 1 juli 1769, transporterad 25 augusti 1783 till N:o 37 vid Överstelöjtnantens kompani.

Gift med fästekvinnan änkan Margareta Andersdotter (död 12 april 1776)

Sonen Sven (1773-03-15), dottern Kari (1776-11-05) sonen Nils (1781-11-03).

Barnen födda i Svarteborg under Rished, Hult i Svarteborg, Stockhuset under Bäckevall i Håby.

 

 

Anders Trumpet                                                                                  1784 – 1791

Född 1759 i Bohuslän, antagen 3 maj 1784.

Närvarande på mönstringen 2 november 1789 på Långevik i Finland, avsked 4 juli 1791.

 

 

Gustav Eric Bagge (volontaire*)                                                       1792 – 1795

Antagen 6 oktober 1792, död 6 juni 1795.

 

 

Andreas Hjelte                                                                                    1796 – 1815

Född 1775 i Bohuslän, antagen 2 juli 1796.

Kommenderad till Vänersborg 1811 och Strömstad 1815, erhåller avsked 1815-03-15.

”Har i affairen i Bärby i Norge 12 september 1808 fått en blessure i venstra foten hwaraf den är styfwer”

Får på egen begäran avsked med anmälan till Krigskassan om underhåll. (Krigspension)

Död 12 December 1778.

Gifte 1:           Anna Olsdotter

Gifte 2:           Änkan Elisabet Larsdotter född 1779 med sonen Carl (1818) från tidigare gifte.

Barnet:           Anna Britta (1822), bosätter sig i Toftestad tom 1830.

Brunneklôvan under Rished

 

 

Anders Hjelte                                                                                      1815 – 1847

Född 1796 i Bohuslän, antagen 12 september 1815, Timmerman 1844. Erhåller avsked

8 juli 1847.(Gratialist)

”Tjent i 31 år och 10 månader” Död 14 november 1866.

Gifte 1:           Gustava Christiansdotter, född 1796, död 5 december 1812.

Gifte 2:           Barbro Olsdotter, född 1808-01-24, gifter sig 1832.

Barnet:           Anna (1823)

Barnet:           Olaus (1841-01-23)

Barnet:           Petronella (1845-02-04)

Brunneklôvan under Rished

 

 

Christian Hjelte                                                                                  1847 – 1875

Född 25 juli 1828, son till soldaten Gunnar Färdig N:o 103 och Johanna Larsdotter på Backa under Långön i Tossene.

Antagen 25 juli 1847, korpral 23 juni 1863, interimavsked 3 juni 1875.

Gift 1849 med Olena Andreasdotter född 2 februari 1825.

Barnet            Anders           (1851-12-23)

Barnet            Emanuel         (1857-04-30)

Barnet            Anna Ulrica    (1860-07-04)  (Död 1863-12-27)

Barnet            Axel               (1863-03-09)                        Gift 1890-08-08

Efjen under Rished.

 

 

Frits Julius Risfält                                                                              1877 – 1881

Född 1857-12-20 i Styrviksslätten under Kleva i Bro socken.

Son till torparen Olof Andersson och Sofia Larsdotter.

Antagen 1877. Straffad.

Gift 1879-11-25 med Amalia Olsdotter född 1858-12-20 i Askum.

Barnet            Frits                                     (1877-02-18)

Barnet            Josefina Davida                    (1879-12-31)  död 1880

Barnet            Herman Maurits                   (1882-01-15)  död 1887

Barnet            Agda                                   (1883-02-24)

Barnet            Olof Rudolf                          (1886-01-28)

Barnet            Fritiof                                   (1889-01-09)

Evjen under Rished

Flyttar till Malmön N:o 30 år 1884.

 

 

Axel Conrad Renberg                                                                        1882 –

Född 19 februari 1857 i Lyse och son till Johan.

Antagen 4 oktober 1882.

Gift 12 oktober 1881 med Augusta Mathilda Karlsdotter, (1856-10-20) i Bro socken.

Barnet            Axel Viktor                          (1883-04-23)   Död 1886.

Barnet            Hanna Lovisa(1885-08-29)

Barnet            Ernst Wilhelm(1887-07-19)

Barnet            Carl Stefanus                       (1890-12-26)

Barnet            Axel Hildemar                      (1895-03-30)

 

Conrad Renberg bosätter sig sedemera på ”Ragnhilds Torp” mitt emot Soldattorpet Slätten

Sönerna dör sedan i spanska sjukan.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

  

Många av de soldater som blir indelta soldater i Bohuslän är från Västergötland.

 

  

Soldater under Lerbäck i Tossene N:o 101

 

 

 

 

Zachris Gesterik                                                              16xx – 1693

 

Lars Carlsson                                                                  1694 –

 

Lars Torkelsson                                                               xxxx – 1710

 

Eric Hindricsson                                                              1711 – 1725

 

Olof Lustig                                                                      1725 – 1743

 

Hans Roberg                                                                   1743 – 1757

 

Anders Brinkman                                                             1757 – 1762

 

Rasmus Frimodig                                                             1763 – 1774

 

Per Rolig                                                                         1774 – 1790

 

Johan Rar                                                                        1791 – 1799

 

Per Skarp                                                                        1806 – 1818

 

Johan Blid    (Jon Blider)                                                  1819 – 1841

 

Christian Blid                                                                   1842 – 1873

 

Carl Anton Lifv                                                                1873 – 1903

 

Soldattorpet Hällan under Lerbäck      

 

 ******************************************************************************************

 

 

 

Soldater under Amhult och Flattersröd N:o 123

 

 

 

                                           

Olof Joensson Ryter                                                        1675 – 1689

 

Vacant                                                                            1689 – 169x

 

Nils Brams                                                                      169x –

 

Anders Persson Rahm                                                     1712 – 1715

 

Olof Persson Romme (Rahm)                                          1715 – 1720

 

Oluf Bras (f.1674)                                                           1720 – 1737

 

Oluf Brase (f.1715)                                                         1737 – 1752

 

Olof Jernberg                                                                  1752 – 1762

 

Anders Stark  (f. 1738)                                                    1769 – 1782

 

Anders Larsson Stark (f. 1767)                                       1789 – 1790

 

Nils Fri (Fred)                                                                 1791 – 1800

 

Nils Brask                                                                       1803 – 1808

 

Nils Alm                                                                          1808 - 1809 

 

Christian Strandberg                                                        1808 – 1809

 

Gustav Konst                                                                  1809 – 1825

 

Lars Konst                                                                      1826 - 1834 

(Lär många Askumsbor att läsa, sedemera kallad ”Picke-Lars)

Skollärare återfinns vid denna tid bland fattighjon då de ej klassas särskilt högt.)

 

Olof Glad                                                                        1834 – 1867

 

Johan Glad                                                                      1867 – 1878

 

Leonard Glad                                                                  1878 – 1903

 

 *******************************************************************************************

 

 

 

Soldater under Watersröd, Risdal och Haby i Askum N:o 124

 

 

 

Sven i Råda                                                                                           1689 – 1708

 

Lars Wall                                                                                              1708 – 1726

 

Anders Öijengren                                                                                  1726 – 17xx

 

Hinrik Boström                                                                                      1742 – 1773

 

Johannes Wälkommen                                                                           1773 – 1788

 

Olof Ståhl                                                                                              1788 – 1806

”Bevistat kriget och tient wäl”

 

Elias Ståhl                                                                                             1805 – 1817

 

Andreas Dufva                                                                                      1815 – 1844

”Tient tvenne år i krig, tient utmärkt wäl”

 

Jonas Wallin                                                                                          1844 – 1876

 

Julius Wallin – Watts                                                                             1878 – 19xx

 

 

   

Olof Ståhl har bewistat kriget i Finland och tient wäl.

Får avsked för oförmögenhet

 

 

Andreas Dufva blir anmäld 1825 för mindre gott uppförande och ställd på förbättring.

Han kommer att få bästa vitsord efter två år i krig.

Får som sjuklig avsked och pension

 

  

 

 

 

Soldater under Långeland, Folbengtsröd och Backa i Tossene N:o 126

 

 

 

Christoffer Bengtsson                                                                            1677 – 1689

 

Anders Andersson                                                                                 1694 – 1707

 

Eric Olsson                                                                                           1708 – 1716

 

Bryngel Jernberg                                                                                   1716

 

Måns Jernberg                                                                                      1717 – 1723

 

Anders Runbom                                                                                    1725 – 1762

 

Asmund Ahlbom                                                                                   1762 – 1773

 

Hans Dalius                                                                                           1773 – 1786

 

Johan Ståhl                                                                                            1787 – 1788

 

Johan Frisk                                                                                           1788 – 1809

 

Olof Frisk                                                                                             1809 -1810

 

Anders Frisk                                                                                         1810 – 1822

 

Anslaget till underofficerares avlönande.                                           1822 – 1829

Hus och egendom bortsålt för skull Lögen, gammal oduglig stuga

 

Börje Frisk                                                                                            1829 – 1842

 

Hans Jacob Frisk                                                                                  1843 – 1870

 

Olof Edvard Frisk                                                                                 1871 –

 

 

 

 

Olof Edvard Frisk får barnen;

Carl Jemy                           (1875-05-11) Se N:o 109 Klang

Johan Ferdinand                (1877-05-13)

Alma Lovisa                       (1880-10-26)

Anna                                   (1889 – 1889)

 

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

 

 

                Indelte soldaten en viktig del av vår historia


Äldre indelningsverket

Gustaf Vasa försökte under hela sin regeringstid att komma tillrätta med försvarets dyra legosoldater. Han ville ha en armé som snabbt gick att mobilisera, samtidigt som kostnaderna för statskassan skulle vara så små som möjligt.
   Dackefejden visade bland annat att bondeskarorna kunde utgöra ett hot mot kungen och statsmakten. Detta i sin tur gjorde att Gustav Vasa startade en rekrytering av unga, ogifta karlar till tjänst i en nationell armé. Tanken väcktes att införa en armé där befäl och soldater genom allmogens försorg, skulle avlönas med ett torp samt ett stycke mark.
   I Krigsfolksordningen 1619 stadgades att krigsmakten skulle förses med inhemskt krigsfolk, genom att skriva ut var tionde man i landet. Det blev då böndernas egna förtroendemän, sexmännen, som fick stort inflytande över utskrivningarna. Många av de som skrevs ut valde att leja bort sin tjänst .
   För att kronan även i fortsättningen skulle få sin skatt och jorden fortsätta att brukas togs nästan aldrig jordägande bönder ut till krigstjänst. Detta medförde dock att den svenska armén i början av 1630-talet fortfarande innehöll ca 90 % utländska legosoldater och endast ca 10 % inhemska soldater.

Karolinsk officer från tidigt 1700-tal.

Yngre indelningsverket

Slaget vid Lund hade med all önskvärd tydlighet visat på den svenska arméns alla brister och svagheter. Detta i sin tur gjorde att Karl XI agerade för att omorganisera hela försvaret som skulle vila på en nationell grund, vilket han räknade med skulle bli både säkrare och billigare. Kungens militärstrategiska rådgivare Johan Hoghusen var den som fick i uppdrag att planera och genomföra ”Det ständiga knekthållet”, vilket blev en del av hela statsapparatens modernisering vid senare delen av 1600-talet.
   En av de åtgärder som gjorde att Karl XI fick bönderna med sig vad gällde den nya organisationen av krigsmakten, var att han vid reduktionen 1680 tog tillbaka det adeln under sin tid vid makten lagt under sig. De självägande bönderna som tyngdes av skatter till kronan, ansåg att Hoghusens förslag var betydligt bättre än ökade skatter. Därmed slapp bönderna att skriva ut var tionde man som sedan tidigt 1600- tal skrivits ut och som man tyckte hade en betydligt viktigare uppgift i jordbruket.
   Det ständiga knekthållet medförde att krigsmakten alltid kunde räkna med att den som var anställd som soldat inställde sig när det behövdes.
   I december 1682 godkändes förslaget om införandet av ”Det ständiga knekthållet” av riksdagen. Förslaget bygger på principen att kungen påtog sig ansvaret att med varje landskap förhandla fram frivilliga avtal om uppsättandet av krigsmakten.
   Bland annat skulle man försöka att få varje landskap att ställa minst ett infanteriregemente till kungens förfogande, bestående av 1200 man fördelat på 8 kompanier om vardera 150 man.
För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som bilde två mantal. Namnet på dessa gårdar var en ”rote”, vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. För husarer och kavalleri var beteckningen ett ”rusthåll” och för båtsmännen ett ”båtsmanshåll”.
   När bönderna som var satta att hålla en soldat antog en person för yrket, betalades en legosumma ut, vilket var det samma som värvningspeng. Soldaten skulle dessutom ha ett torp med en storlek av 4 x 8 meter, den rekommenderade höjden på väggarna var sju ordinära stockar. På ena långsidan skulle det finnas ett fönster som var en aln i fyrkant, ca 60 cm. I övrigt kunde torpet byggas efter den sed som fanns på orten. Någon ritning för hur ett soldattorp skulle se ut fanns inte utfärdat från centralt håll.
   Till torpet skulle även finnas en bit mark av en storlek på ungefär ett halvt tunnland och det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaterna. Dock visade det sig när jorden skulle fördelas att den bästa redan var upptagen, varför soldaterna ofta fick den sämsta jorden. Eftersom rotens bönder hade förpliktelser mot kronan och därmed soldaten, var det många som valde soldattorpet framför drängstugan.
   Vad gäller husarerna och kavalleriet var dessa organiserade på ungefär samma sätt som infanteriets soldater. Den stora skillnaden var att man för dessa båda truppslag även hade en häst som skulle underhållas av roten. På vissa ställen i landet kan man även märka att husar- och kavalleritorpen var något bättre än fotsoldatens torp. För det mesta togs de som tillhörde husarerna och kavalleriet från jordägande bönders familjer, eftersom man där hade människor som var vana att sköta djur.
   Båtsmännen var organiserade i båtsmanskompanier, när det gällde de kustnära landskapen. Utöver dessa fanns det i städerna inne i landet stadsbåtsmän. Där var det städernas borgare som hade att hålla båtsmannen med bostad och i övrigt med en kontant avlöning.


Vaktpost inspekteras av officer.
 

Indelningsverkets startar

Indelningsverkets genomförande gick inte helt smärtfritt. När det gällde Skåne var invånarna i kungens ögon, opålitliga ända fram till i början av 1700-talet och därför förbjudna att ingå i organisationen. Beträffande Halland var det där från början meningen att där skulle uppsättas ett helt båtsmanskompani enligt indelningsverkets princip. Eftersom även detta landskaps befolkning enligt kungen inte var helt pålitliga fick man där sätta upp båtsmanskompaniet med värvat manskap från Södra Möre och Blekinge.
   Införandet av ”Det ständiga knekthållet” tog tid till största delen beroende på det faktum att det inte var någon tvingande lag, utan infördes genom förhandlingar mellan statsmakten och allmogen runt om i landet. De två sista landskapen i nuvarande Sverige som införde indelningen av infanteriet blev Småland på hösten 1684 och Västergötland på våren 1685.
   Landshövdingarna, som var kungens förlängda arm, förhandlade med allmogen i sitt landskap och efter detta var det för honom att tillse att soldater rekryterades enligt det tidigare uppgjorda kontraktet.
   Om en soldat av någon anledning lämnade sin tjänst, hade rotens bönder att inom tre månader tillse att ny soldat anställdes. Om inte så skedde kunde rotens bönder råka ut för att betala en så kallad vakansavgift. Om det dröjde för länge och landet behövde soldater kunde någon av rotens bönder själv tvingas inträda i tjänst.

Generalmönstringsrulla från Skarborgs Regemente 1718.
 

Soldaten skulle vart tredje år göra en så kallad ”Generalmönstring”. Namnet på mönstringen kommer av det faktum att vid en sådan mönstring skulle en kunglig eller generals person vara närvarande, det var vid dessa tillfällen som soldaten kontrollerades. Även om bönderna anlitat någon som soldat var det inte säkert att denna person sedan vid generalmönstringen antogs av de militära myndigheterna. Eftersom mönstringen skedde vart tredje år kunde det medföra att en soldat hade tjänstgjort vid torpet under en tid utan att vara formellt antagen.
   Även om soldatlivet var hårt, var det under 1700-talet och ett bra stycke inpå 1800-talet ganska lätt att värva nya soldater när någon slutade. Dock kan märkas att när beväringsarmén införs 1812 samt när emigrationen och inflyttningen till städerna börjar blir det betydligt besvärligare att värva folk till den indelta armen.
   Under perioden 1682–1901 fanns årligen i det ständiga knekthållets organisation mellan 35 000–40 000 soldat- ryttare- och båtsmanstorp fördelat i hela landet. Dessa torp skulle vart tredje år genomgå en ”Torpsyn”, vilket var en inspektion av hur roten/rusthållets bönder skötte det torp de lovat hålla soldaten med. Syn av torpet kunde också ske när en gammal soldat avgick och en ny tillträdde tjänsten. Däremellan kunde soldaten med hjälp av sitt regemente påfordra en syn om han ansåg torpet för dåligt.

Så här kunde ett soldattorp se ut i slutet av 1800-talet.
 

Eftersom det militära arkivmaterialet är ganska omfattande har den som finner en soldat i släkten stora möjligheter att få udda uppgifter om sin anfader vilket inte är särskilt vanligt i övrig släktforskning.
   För att kunna forska vidare om en person som man i det civila materialet får uppgift om varit soldat, är det naturligtvis nödvändigt att ha grunduppgifterna som soldatnamn vilka infördes i början av 1700-talet. Kanske det är just detta med namnet som är det bästa synliga beviset att en person varit indelt soldat. Huvudsyftet med att ge soldaterna dessa speciella soldatnamn var att kompanichefen skulle kunna hålla isär sitt manskap. Under större delen av indelningsverkets historia fick det endast finnas en person i ett speciellt kompani med ett speciellt namn. Det är inte ovanligt att ett namn följer torpet, varvid man kan ha flera personer med samma namn på ett torp utan att dessa på något sätt är släkt med varandra. En annan uppgift som är bra att ha är födelseuppgiften samt vilken socken han tjänstgjorde i, ofta samma där barnen i soldattorpen föddes.
   Om soldaten under sin tjänstgöring skötte sig väl kunde han när han fick avsked benämnas ”Gratialist”. Om Du finner Din anfader benämnas så vet Du också att han fick en pension från Vadstena Krigsmanshus kassa. När denna inrättning skapades på 1640-talet var det för att ta hand om krigsinvalider från trettioåriga kriget.
   Under senare delen av 1800-talet delades soldater som fick pension från kassan in i fyra klasser:

  1. De som skadats i tjänst och inte kunde försörja sig själva, kunde få 72 kronor om året.
  2. De som skadats i tjänst men ändock till viss del kunde försörja sig kunde få 48 kronor om året.
  3. Alla som tjänat mer än trettio år och skött sig väl, fick 24 kronor per år.
  4. Alla de som tjänat i exakt trettio år och som fyllt 50 år vid pensioneringen fick 15 kr per år.

För den soldathustru som blev änka medförde detta ofta stora svårigheter. En ny soldat skulle tillsättas på torpet, vilket i sin tur gjorde att den tidigare soldatens hustru var tvungen att söka ny bostad. Mannens eventuella innestående lön fick hon inte då den skulle tillfalla bönderna för att användas som lega när ny soldat rekryterades. Däremot kunde regementet om man så ansåg nödvändigt betala ut en summa i begravningshjälp.
   Vid mitten av 1700-talet blev det klart för de styrande att soldater och båtsmän var billig arbetskraft och kunde användas till de förbättringar och reparationer som behövde utföras på våra fästningar. Ett av de första arbeten av detta slag var bygget av Sveaborgs fästning på 1740-talet. Därefter följde en mängd offentliga arbeten vilka utfördes av indelta soldater runt om i hela landet. Bland de större uppgifterna var bygget av Göta Kanal, där 57 800 indelta soldater från 16 infanteriregementen under 22 år utförde 7 miljoner dagsverken..

Kontrakt för den indelte soldaten.

 

Det ålåg rusthållarna att hålla med soldat om en som innehade tjänsten insjuknade, dog, rymde eller förklarads oduglig vid de vart tredje år återkommande generalmönstringarna.

Den nya soldaten skulle dock godkännas av kompanichefen.

Därefter döptes soldaten om till något enstavigt namn eller annat passande som gärna liknade namnet på rusthållet.  (Rished  -  soldaten Risberg).

 

Det var inte alla rusthåll som hade torp till sin soldat.

I ett fåtal fall kunde soldaten istället få ut kontant lön om han tex redan hade bostad

 

Tex Carl A Pettersson No 84 I Bullarens Compagnie, född 1835-10-23 fick kontant lön då han bara var 12 år när han utsågs till 2:e trumslagare, (Han spelade klarinett…)

 

Efter 1813-1814 års krig var Sveriges ekonomi mycket dålig vilket gjorde att många rusthåll ”bötade” via vakansavgift istället för att skaffa ny soldat.

 

Det skrevs kontrakt mellan soldaten och rotehållaren där vissa grundregler var givna, men i övrigt kunde mycket olika förhållanden råda mellansoldater och rusthållare.

Karl XI menade när han inrättade Indelningsverket, att det fanns en risk att soldaten inte ville lämna sin jord och dra ut i krig om förhållandena var för bra och han fick för hög standard.

 

Därför upprättades ett regelverk om hur ett torp skulle se ut och hur mycket mark det skulle finnas att bruka.

I själva kontraktet reglerades bara de ekonomiska förehavandena.

 

I övrigt gällde dåtidens soldatinstruktion, ur 1889:års instruktion är följande saxat;

 

Rusthållaren skall af soldaten bemötas med höflighet och anständighet. Soldaten får aldrig pockande fordra sina rättigheter, utan om dessa förhållas honom, sådant genom närmaste befälhafvare anmäla för kompanichefen.

Att fordra något utöfver kontraktet, vare sig drickspenningar eller annat är strängt förbjudet.

Sitt inträde i giftermålet skall soldaten tillkännagiva för rusthållaren.

Soldaten skall bo på det till rusthållet tillhörande soldattorpet.

Finnes ej sådant skall soldaten anskaffa sig fast bostad inom kompaniets stånd, dock skall boningsort godkännas af kompanichefen.

 

När en soldat får afsked eller dör efter den 25 Mars får han eller i senare händelsen enkan om sådan finnes besitta torpet till den 30 September och njuta årets gröda.

Inträffar vakansen efter den 29 September sker afflyttningen nästa 25 Mars då likväl höstutsädet efter värdering ersättes af efterträdaren.

 

Soldaten skall under tjensten på roten bära uniform endast vid utförandet af personliga tjensteuppdrag, vid visitationer och besigtningar, vid inställelse till förhör samt krigsrätt.

Första munderingen får aldrig användas utan särskild befallning.

Sjuknar soldaten, skall han anmäla det till sin korprals-befälhafvare.

Är sjukdomen af svårare beskaffenhet åligger det rusthållaren att tillkalla någon af regementets läkare samt att såväl fortskaffa denne till och från soldaten, som bestrida kostnaderna för läkemedel sedan beloppet blifvit behörigen bestyrkt.

 

Soldaten kallades årligen till Backamo på exercismöten.

Dessa varade 20, 40 samt 60 dagar i maj och juni.

Vart fjärdeår kallades de även till regementsmöten under 14 dagar i juni.

Vid indelningsverkets början skulle manskapet vid Kompanimöten efter gudstjänsten varje söndag exerceras.

Emellan dessa möten förvarades soldaternas vapnen ide så kallade vapenhusen i kyrkorna.

 

När indelningsverket försvann blev många militärer kvar och många av dem kom att verka ända in på 1930 – 1940 talet.

Soldater bygger Göta kanal vid Bergs slussar i Östergötland.
 
Slutet...

En av bristerna med den indelta armén var att det inte fanns några reserver att ta av när huvudarmén var i strid. Detta visade sig allt tydligare i början av 1800-talet.
Beslutet om indelningsverkets upphörande togs första gången 1873, då beväringsarmens inslag i armen allt mer ökade. Dock kom det att dröja fram till 1887 innan rotarna enligt lag befriades från uppgiften att tillsätta ny soldat när den gamla av någon anledning avgick från torpet. Istället betalades en vakansavgift.
Den 31 december 1901 var indelningsverkets saga all och Sveriges försvar övergick till att bestå av en värnpliktsarmé.                                                                                                                                                     
Trots att indelningsverket upphört hade vi runt om i landet indelta soldater kvar långt in på 1900-talets andra hälft. Det föreskrevs att den som var indelt soldat när ”Det ständiga knekthållet” upphörde fick fortsätta med detta så länge han önskade.

Min rekommendation till läsaren...

En rekommendation... 

Se (hyr) filmen "Raskens" där man får en väldigt god känsla för hur det kan ha varit under 1800-talet som indelt soldat.                                        Ser man filmen idag så får den ett helt annat djup och man förstår hur stor den filmen egentligen är som historiskt verk över en epok i Sverige.

W Mobergs far var indelt soldat, så nog kunde W.Moberg skriva om livet som indelt soldat mycket träffande..