Torpet ”Heden”

 

Många gånger har jag undrat vilka människor som bodde i husruinen i Heane-Backen på Rished när man passerat till fots eller på cykeln på väg till badet eller bara ”uppöver”

Allt sedan barndomen har de olika ruinresterna lockat till fantasier från det att man sprang uppe på Risheds bergkullar och letade järngravar och trodde att de innehöll skatter.

 

När man pratade med Thure för många år sedan hade de samma tankar om järngravarna då de lekte bland stenrösena 50 år tidigare.

Hur många generationer Rishedare har inte tänkt samma tanke innan oss?

 

Men, Heanebacken ser man ju dagligen och det har legat och ”pyst” ett intresse men man har inte riktigt tagit i saken förrän ett telefonsamtal väckte mitt intresse.

Det var en man från Göteborg som hade sina anfäder från Rished och på torpet Heden och nu sökte lokalisering om var torpet låg.

Mannen som heter Jan-Erik Porath frågade mig om det kunde vara Bergvik eller i närheten av Bergvik.

Detta gjorde att jag ville kolla djupare och gå igenom morfars historier som jag bara lagt på minnet men inte grävt vidare i.

-Äntligen var det dags att kolla torpet Heden och mysteriet i backen.

 

Jan-Eriks släkt bodde 1854 – 1882 på Heden och familjens vidare öden framkommer längre fram i texten.

 

Ruinen finns där och väntar på sin ”delvisa” lösning.

Släktforskning och torp-letning är inte en 100% sanning vissa antaganden kan finnas.

Prästerna kunde döpa om ställen och allt finns inte bevarat då fastigheten inte blev ”fastad”.

Jag tror dock jag fått fram det som går att få fram om detta lilla torp där många intressanta människoöden passerat.

 

Frågetecknen är många…

 

Vilka bodde där?

Hur såg de ut?

Varför flyttade de dit?

Varför flyttade de iväg?

Vart flyttade de?

Vad hände med dem?

Varför försvann torpet?

 

Jag skall försöka svara på de frågorna.

Lite får bli antaganden, personerna är dock helt korrekta enligt kyrkoböcker och andra möjligheter till kontroller.

 

 

Låt oss återvända till Heden och dess spännande historia,

 

 

 

1799 går hemmansägaren Petter Andersson-Åvall runt på Rished med storbonde-kollegorna och Herr Commissionary-Lantmätaren för att staka ut gränserna mellan de 4 gårdarna.

Det är fyra inflytesrika herrar i bygden som går runt med Herr Lantmätare A.W Seinknecht och en ansamling av betrodda män från bygden som vittnen och biträden till förättningen.

Det är en stor och viktig affär och inget får lämnas åt slumpen, mark skall delas!

Under denna tid är fattigdomen stor och vardagen består i hårt slit och korta hårda liv.

 

Petter Andersson-Åvall verkar dock vara en lyckligt lottad herre.

Enligt handlingarna har han varit dräng hos sockenskräddaren och1/4 mantals hemmansägare Tufve Johansson.

Som dräng har han lagt märke till dottern Katarina, tycke uppstår och de gifter sig.

Kanske för kärlek, men Petter har nog övervägt de ekonomiska fördelarna att gå från dräng till bonde och ett betydligt bättre liv med Katarina Tufvesdotter.

Hans öde skall dock inte bli det han tänkt sig.

 

De fyra hemmansägarna med följe går runt och diskuterar markgränserna, de utgår från en gammal ”Charta å 1699” samt vad som nämnts i mannaminne om gränser och namn på åkrar etc.

(Jag tror Mannaminne täcker tre generationer*)

(Åkrarnas namn kommer från ännu tidigare tider och skall faktiskt visa sig hålla i än idag*.)

 

De är inte helt överens om de olika gränsernas dragning då Rhons gamla gränskarta är otydlig, men man går då efter vad som enligt mannaminnet är hållet.

Man mäter åkrar och ängarnas avkastning i korn, kast och last vilket är vad åkrarna ger i avkastning.

Avkastningen är mycket viktig på åkrarna, betydligt viktigare än bara åkerns storlek.

Den 12 oktober år 1799 är dock gränserna utmärkta med sten och Storskiftet är klart.

Bönderna har nu fått åkrarna utmärkta och de får återgå till vardagens slit.

 

År 1801, den 14 januari, en kall och bister dag dör svärfar Tufve och Petter kan nu verkligen känna sig som herren i huset med sin fru och 3 barn.

Svärfar, hans andra hustru och två svägerskor har varit inhysta i gården och det har varit trångt om sovplatserna.

 

År 1803,

Något händer dock med Petter och hans jordbruk.

Kanske har det varit dåligt i några år, kanske är det missväxt för Petter kommer på obestånd och får sälja gården kring denna tid.

Det är en social katastrof och man får gå från gården och det goda livet, hårda tider väntar för familjen.

 

Åren 1809 – 1810 bosätter sig Petter på Ödegården-Rished som är i uselt skick, han får bland annat tjäna som dräng hos Anders Sörensson, (sedermera Anders Risberg) som bor på Rished men är av Långelands-släkten Sörensson.

 

År 1813 får Petter Åvall flytta in på torpet Heden då torparen Nils Olsson tar över Ödegården.

 

År 1817 står Petter i böckerna som ”utfattig” vilket definitivt betydde en hård tillvaro och kamp för livet för familjen.

Petter med sin familj strävar på i torpet Heden som ligger i Heanebacken.

Marken runt om brukas av bröderna Johannes och Olof Svensson (våra anfäder).

Närmsta granne  1813-1816 är dragonen Andreas Hjelte, Från 1817 och framåt bor soldaten Anders Hjelte på Grinnebacka. (Idag Hjelt-haûen).

 

År 1830 förvärras livssituationen ytterligare vår Petter, han tvingas flytta till Jordhålan och bli back-sittare med sin familj.

Nu blir det verkligen fattiga år och att ha mat för dagen är inte en självklarhet längre.

Att Jordkulan inte har någon större komfort står oss alla klart av namnet och vi kan knappt tänka oss det umbärande som familjen har i den kalla fuktiga mörka stugan vars exakta läge inte finns att finna i kartor, men förmodligen där Bergvik finns idag.

(Bergvik tillkommer år 1849 enligt original-handlingar).

(På 1799:s karta finns det en mycket liten stuga på Bergvikstomten som kan vara Jordkulan)

 

Det blir inte lättare av att förutom Petter och hans andra fru Anna Andersdotter (1785) och deras fyra barn, Johanna (1814), Samuel (1821), Karl (1826) och en dotter (1832) även har inhyses-hjon i den lilla stugan.

Där bor också Helena Johansdotter (1798) med sina tre barn Anders (1822), Kristina (1827) och Mattias (1830)

 

Fantasin räcker inte till för att förklara hur livet ter sig i stugan, bara döden kan befria den nu åldrige Petter från vardagens slit och umbäranden.

 

År 1833, även om inte Petter själv vill det så återkallar Herren sin tjänare och Petter drar sin sista suck 69 år gammal, utsliten av det hårda arbetet att skaffa familjen mat.

 

År 1834 flyttas Petters familj och inhyse-hjonen till Lycke, förmodligen fattighuset i Askum.

 

 

 

Heden

 

Mellan 1830 och 1854 finns inga noteringar om torpet Heden i kyrkoböckerna och kanske är det Johannes och Olof på Rished som brukar åkrarna.

Det får blir obekräftade spekulationer.

 

Förändringens år, anno 1835

Vid laga skifte år 1835 bestämmer sig bröderna Johannes och Olof Svensson att vägen på Rished skall dras om.

Nere vid Kvaernforsen är det blött och dyigt och det är besvärligt för skjutsar och gående att passera vägsträckan.

Vägen går vid tidpunkten nedanför Bergvik/Jordhålan mot åkern Mellome-Heane och åter mot Grinnebacka soldattorp.

Den nya vägens dragning är uppskattad av de passerande och vinner allas bifall.

Alla bönderna längs vägen skall bredda, bättra och underhålla sin del av vägen mot Askum.

 

Vägen dras om och bli rakare, breddas och ordningsställas för att underlätta alla

kyrkoskjutsar och annan trafik till Askums kyrka från Amhult, Flatersröd, Risdal, Watersröd, Långeland.

Det är ett digert arbete och man tar sten och stenkross vid Skyggeberget och Kvaernforsen.

 

Denna nya vägdragning genom gården kan vara en förklaring till varför torpet Heden försvinner på sikt.

 

Det beslutas också att Anders Hjeltes soldattorp är så pass nedgånget att det skall rivas och nytt soldattorp skall byggas under Krono & Regementes Fullmäktige, Fältväbeln Hr Napoleon Ekstrands överinseende.

 

Soldaten flyttas därmed temporärt till Brunneklofvan innanför Heane och Edsbacken tills dess det nya soldattorpet skall vara färdigt.

Soldattorpet Slätten finns med på kartan 1847 men har tillkommit några år tidigare.

 

 

År 1854

 Heden får nya invånare.

 

Eftersom Heden inte är ”fastad” får vi anta att det är på arrende eller liknande form som gården nu skall drivas av nya bondfolk från när-bygden.

Den nya familjen är Adrian Eliasson född 1822-02-22 med hustru Anna Maria Olsdotter född 1830-02-09.

Adrian är född på föräldrarnas gård i  Djupedal strax innan Önna vatten.

 

Adrian Eliassons pappa är hemmansägare Elias Andersson, född 1780 i Lilla Askum.

Adrians mamma heter Inga Andersdotter och är född 1790 på Ståleröd.

 

Adrian kan jordbruk och verkar få en god ordning på åkrarna och kan leva någorlunda på vad jorden ger även om det inte är ett överflöd.

Under de perioder som inte jordbruket inbringar några inkomster har Adrian en förmåga till, nämligen stenhuggeri.

I kyrkoböckerna står Adrian som stenhuggare och det finns jobb i de närbelägna stenbrotten.

 

Familjen Eliasson kommer att bo på Heden i 28 år, från 1854 och fram till cirka 1882

 

Adrian och Anna får barnen;

Emma Otilia                        1852-07-03                             (Död 1896-03-20 på Malmön)

Julius  Aron                        1856-07-05                             (Blir hemmansägare på Djupedal)

Johan Ferdinand                 1858-12-16                             (Blir stenhuggare)

Selma Josefina                    1862-01-03                             (Malmön)

Anders Herman                   1871-07-12   -                        Död 1872-09-01  /  (Död i okänd sjukdom)

 

 

Emma Otilia gifter sig 1876-11-04 med Frans Oskar Knutsson från Uddevalla och de får fyra barn;

Knut Arthur,                          född 1876-04-29

Ebba Theresia,                       född 1878-04-06

Anna,                                     född 1880-03-08

Oskar Mauritius                     född 1882-03 19

Emma och Frans flyttar till Malmön och tråkigt nog avlider Emma Otilia 1896-03-20 - Blott 44 år. Livet var hårt och många dog unga.

 

Här kommer lite fakta och lite spekulation in;

Frans och Emma Otilia emigrerar med familjen till Danmark och Köpenhamn kring 1883 och bor där i många år innan Emma återvänder (Emma dör ju på Malmön 1896) men barnen verkar stanna i Danmark. Frans är bokförd i Köpenhamn 1892-1914. Ebbas bror Oscar Maurits är under åren 1897-1914 ofta bokförd på samma adresser som fadern

Dottern Ebba Theresia, gift i Köpenhamn med typograf Carl Emil Kretschmer, umgås med kusinen Sigrid Adele som senare emigrerat även hon till Köpenhamn.

Sigrid flyttar till Köpenhamn 1905. Under åren 1916 och 1925 är hon folkbokförd som hushållerska hos Dr Wassermann.

Danskt medborgarskap erhåller hon 6/7 1928.

Förmodligen har Sigrid haft moster Emma Otilia med familj som mottagare i Danmark.

Många valde att emigrera till vänner, släkt - Givetvis var det tryggare att känna någon i utlandet. (Vilket ju Sigrid gjorde vid sin emigration)

På kortet nedan ser vi Sigrid Adele (f 1886) tillsammans med kusinen Ebba Theresia (f 1878) två goda vänner som förmodligen fann styrka i varandra i en myllrande storstad som Köpenhamn jämfört med det enkla livet på Bohus Malmön. 

 

På kortet, (Kusinerna)  Till vänster:  Sigrid Adele               Till höger:    Ebba Theresia

 

 

Selma Josefina Adriansdotter, född 1862-01-05, flyttar till Bohus Malmön Stenhuggeriet 80 eller 35 då hon gifter sig 1881-09-22.

Hon gifter sig med Anders Gustaf Petersson, född 1853-08-24 som ursprungligen kom från Norrköping men flyttade 1880 till Malmön tillsammans med ytterligare 8 stenhuggare från Huvudsta Församling, Solna där han bott i några år.

Omställningen för Anders från Norrköping till Stockholms myller av människor och slutligen Bohus-Malmön vid denna tid måste ha varit en "resa"...

 

 

 

 

På kortet som är taget kring år 1905 - 1906 kan vi se tre välklädda och fina kvinnor med anor från Rished.

 

Till höger sitter modern Selma Josefina Adriansdotter som är född på torpet Heden i Rished med bägge sina döttrar.

 

Flickan i mitten är troligen dottern Annie Charlotta, född 1888 på Malmön.

 

Till vänster på kortet sitter dottern Sigrid Adele Petersson/Andersdotter, född på Malmön 1886-05-06.

Sigrid gifter sig senare med möbelsnickare Poul Wiborg född cirka 1881 och flyttar till Köpenhamn. (Se ovan)

(En syster Emma Josefina född 1883-02-15 på Malmön  dog som sexåring)

 

År 1959 dör Sigrid i Köpenhamn 73 år gammal, hennes man Poul dör omkring 1962.

Pouls släkt Wiborg finns dokumenterad bakåt till slutet av 1600-talet, då i Norge.

Sigrid och Poul Wiborg får dottern Britta 1928, född i Köpenhamn.

 

Dottern Britta flyttar till Sverige och gifter sig 1951.

Brittas familj bosätter sig i Ludvika och får sonen Jan-Erik Porath 1955.

 

Jan-Erik Porath, en av Hedens ättlingar har fått en lokalisering om var hans mormors mamma var född, nämligen på Rished.

 

Men mysteriet är ännu inte klart,

Vad händer med Heden efter stenhuggarefamiljen Adrianssons avflyttande till förmodligen arbete på Malmön där man sökte efter duktiga stenhuggare vid denna tiden.

 

När Adrian och Anna Eliasson med dottern Selma flyttar till Malmön verkar det enligt kyrkoböckerna som om sonen och stenhuggaren Johan Adriansson med sin hustru Carolina Johansdotter född 1855-12-15 i Lyse bor kvar på Heden ett tag.

 

Adrians son Julius blir senare hemmansägare på Djupedal, kanske på sin farfars gård?

 

Det är egentligen bara dottern Emmas öde som är okänt.

 

 

 (Obs, kortet är inte från Heden.)

 

 

 

Kring 1910

 

Huset stod ivägen och revs av Maurits Mattsson på Watersröd som behövde plankor till uthus och ladugårdar på sin gård.

Maurits hämtade också en massa stenar från gamla torpruiner runt i bygden och använde dem till grunder till sina uthus.

Maurits kunde hämta sten då han var gift med Hulda på Rished (1893-1918, död i spanskan)

(Hulda är syster till Johan på Rished, gift med Bernhardina 1910-06-28)

 

Här kommer Einars och Hildurs berättelse åter in,

Einar och Hildur minns två gamla tanter som brukade jorden på Heden när de var små.

Huset var rivet men den lilla ladugården och potatiskällaren fanns kvar och revs kring 1918-1920.

Den var slamfärgad i rött och stod på motsatt sida av vägen.

De två gamla tanterna bodde på Malmön och kände förmodligen familjen Adriansson men då de var fastrar till Bernhardina, gift med Johan på Rished fick de tillgång till jorden.

 

Bernhardina (1887 – 1969) var från Malmön och hade följande fastrar & farbröder;

Fredrika                               1846

Julia                                     1848

Gustava                               1851 – 1866  Kolera på Malmön

Johan                                   1854

Selma Josefina                   1859

Emelia                                  1861 – 1866 Kolera på Malmön

Johan                                   1864 – 1866 Kolera på Malmön

Gustava Emelia                   1868** ** Hon får namnet efter sina avlidna systrar

 

Mormors mamma Bernhardina, (dotter till Amandus Johansson) och mormor Hildur får emellanåt besök på Rished av de gamla ”tant Fina” och ”tant Meli´” som bor på Malmön.

Dessa besöker Rished i min mormors barndom och hon kommer mycket väl ihåg dessa tanter.

De kom gående från Malmön och hade de tur så kunde de få skjuts men oftast fick de förmodligen även gå hela den långa vägen hem.

 

Varför slutar tant Fina och Meli att bruka jorden?

Det får bli 3 två ogrundade förklaringar;

 

  1. År 1918 är Josefina är i 59 år och Emelia 50 år och det hårda livet och avståndet gör förmodligen att de inte orkar driva jorden själva.

 

  1. Jorden hörde förr till Rished men tillhör Maurits Mattsson på Watersröd gård. Förmodligen fick hustrun Hulda från Rished jorden vid pappa August död 1902 då pengar var en sällsynthet och jord kunde växlas istället vid dylika tillfällen.

 

  1. Någon annan outgrundlig anledning.

 

 

Mormor Hildur berättar vidare att tant Meli kom till Assleröds ålderdomshem och Hildur och Bernhardina gick ofta och besökte Meli.(Emelia)

När de kom begrov tant Meli händerna i ansiktet på sitt lilla rum och tårarna kom och hon undrade varför hon skulle sitta på hemmet som ett annat fattighjon på gammelda´r…

-Då var ålderdomshemmen inte som idag.

 

Under denna tid fick damerna sticka, virka, stoppa strumpor för folk, gubbarna fick arbeta i ladugården och på åkern och göra rätt för sig in i det sista.

Det var inget vilohem, man fick jobba så gott det gick, allt under kontroll av ”Spektor´n” Brage och hans hustru.

Dessa var hårda och rent av elaka, men så var det hårda tider och vem hade tålamod med gamla uttjänta gummor och gubbar när fattigdomen fanns runt hörnet även vid denna tid.

 

Einar minns ålderdomshemmet då han emellanåt som liten kunde få följa med, Stenhuggareförman Oscar Wall från Stensjö med häst och vagn och hämta 400-500:- i Hunnebostrand som lön till stenhuggarna.

Oscar Wall var gift med en kusin till Einars pappa Alexius Larsson från Watersröd.

 

 

 

 

 

 

Epilog

 

Med hjälp av Einar & Hildurs Larssons kristallklara minnen, Jan-Erik Poraths telefonsamtal och ett sökande i gamla handlingar fick äntligen torpet Heden sin berättelse.

 

Torpet Heden i Heanebacken på Rished som man gått förbi tusentals gånger har nu fått sin förklaring och berättelse även om den säkert kunnat bli längre.

-Det är många arvingar som har sitt ursprung därifrån och sista ordet är inte skrivet…

 

Nästa gång jag passerar skall jag sända en tanke till de personer som bodde där, som

strävade med jorden, slet i sitt anletes svett med krökt rygg och med enkla redskap.

 

Vilken ångest och nöd har de boende inte genomlidit.

Allt slit var för att klara livet på sig och sin familj, utan minsta vetskap om familjen skulle ha mat på bordet nästa dag.

Att som far och mor höra hur barnen grät sig till sömns av hunger måste ha satt sina spår.

 

När inte väggarna kan tala så får mur-resterna  i backen påminna oss om historian bakom Heden.

 

 

  

Det var inte alla som hade hästar förr.

Många använde oxar eller kor, några fick tom spänna sönerna framför plogen.

 

 

 

 

 

En förenklad resumé om några närliggande torp;

 

 

 

Grinnebacka

Årtal                                    Boende på torpet

 

1790– 1799                         Torparen Anders Jansson

1800 – 1810                        Dragonen Andreas Hjelte

1810 – 1816                        Avskedade soldaten Andreas Hjelte

1816 – 1820                        Soldaten Anders Hjelte  (Antagen 1815, avsked 1847)

1820 – 1830                        Anders Hjelte                      

1830 -                                 Anders Hjelte

 

 

 

Ödegården

Årtal                                    Boende på torpet

1809-1810                          Petter Andersson - Åvall

1811 – 1816                        Torparen Nils Olsson

 

 

 

Heden

Årtal                                    Boende på torpet

Kommer 1813                     Torparen Petter Åvall

1817                                    Utfattige Petter Åvall

1820                                    Petter Åvall*

1854-1860                          Arrende Adrian Eliasson, förmodligen Heden

1861-1870                          Adrian Eliasson

1870-1880                          Adrian Eliasson

1880-1890                          Adrian Eliasson, oklart när avflytt till Malmön , förmodl. 1881

 

 

* Petter Andersson-Åvalls historia (Född 1764-11-27)

Årtal                                   Epitet

1790 - 1800                        ¼ Mantal Hemmansägare, gm Katarina Tufvesdotter, dotter till    

                                           sockenskräddare & ¼ hemmansägare Tufve Johansson i Rished

1802                                    Torpare

1817                                    Utfattig

1830                                    Backsittaren

1833                                    DÖD

1834                                    Familjen till Lycke, utfattige

 

 

  

Jordhålan

Årtal                                    Boende på torpet

1830-1834                                                    Backsittaren Petter Åvall

 

Efjemyren, senare benämnt ”Danielshaûen”

Årtal                                    Boende på torpet

1855 – 1860                        Avskedade soldaten Daniel Strand       Benämns Efjen

1861 – 1868                        Backstugesittaren Daniel Strand           Benämns Ag. Efjemyr

1870 – 1880                        Backstugesittaren Daniel Strand           Benämns Ag. Efjemyr

1880 – 1890                        Fattighjonet Daniel Strand

 

 

Efjen

Årtal                                    Boende på torpet

1830 – 1840                        Förpantare Mattias Svensson

1840 – 1850                        Förpantare Mattias Svensson

1850 – 1860                        Förpantare Mattias Svensson

1861 – 1862                        Förpantare Mattias Svensson    (MS dör 1862)  Benämns Efjemyr

1863 – 1870                        Sonen Johannes Mattiasson (f 1837)                  Benämns Torp

1870 – 1880                        Johannes Mattiasson                                             Benämns Efjemyr

1880 – 1890                        Backsittaren Johannes Mattiasson                     Benämns Efjemyr

 

 

 

Efjen

Årtal                                    Boende på torpet

1840 – 1850                        Soldaten Christian Hjelte

1850 – 1860                        Soldaten Christian Gunnarsson Hjelte

1861 – 1868                        Corpralen Christian Hjelte

1870 – 1880                        Corpralen Hans Christian Hjelte (Dör 1877-01-27 i lungsot)

 

 

 

 

Dammhålan

Årtal                                    Boende på torpet

1830 – 1840                        Förpantare Christian Svensson

1840 – 1850                        Förpantare Christian Svensson

1850 – 1860                        Förpantare Christian Svensson   (försvinner år 1859)

1861 – 1867                        Förpantare Christian Svensson,  (försvinner till Skörboheden)

1870 – 1880                        Nämns ej

1881 – 1890                        Stenhuggaren Andreas Magnusson (Benämns eg.1/16 Rished)

 

 

 

Brunneklofvan

Årtal                                    Boende på torpet

1840 – 1850                        Anders Hjelte (Avsked 1847-07-08)

1845                                    Anders Hjelte                 (Andreas Nilsson med fru nämns även.)

1850 – 1860                        Anders Hjelte

1861 – 1866                        Anders Hjelte (Dör 1866-02-09)

 

 

 

Moarna

Årtal                                    Boende på torpet

1851                                    Torparen Karl Johansson    (Född 1821)

 

 

                     

Slätten nämns första gången 1898-1907 men tillkommer kring 1837 – 1847, troligen 1847

Årtal                                    Boende på torpet

 

 

1881 – 1890                        Frits Julius Risfält (antagen 1877) flyttar till B-Malmön 1884

                                            (Soldat 1877 – 1881)

 

1881 – 1890                        Soldaten Axel Conrad Renberg (Antagen 1882)

                                            (soldat 1882 – 19xx)

                                            Benämns 1/32 eg. Rished